AIK International blev ju en succé. Tävlingsarrangörerna lyckades med det som inte fungerat för Super Six de senaste åren. 286 deltagare gjorde 577 starter . Dessutom var 126 av spelarna sådana som hade 10 eller mer i handicap. Formatet var den stora nyheten som lockade – förhoppningsvis. Det skulle kunna vara så att många såg det som en ”once in the lifetime” att spela jämte proffsstjärnor från PBA. Låt oss som sagt inte hoppas det.
Formatet gav nämligen på nåot sätt mycket för pengarna, även om det var utformat så att sämre spelare knappast skulle ha en chans. För här gällde verkligen att den som var bäst i långa loppet skulle vinna. Nu blev det ändå mycket mer spännande än det, nästan hela tiden såg ut, innan den naturlige segraren ändå vann. Men som sagt, känslan och reaktionerna, från de som deltog var bara positiva, så var så säkra på att kommande arrangörer kommer att studera AIK:s tävling ycket noga. För nu finns ju inte längre Super Six, och stora tävlingar vill vi ju alla ha. Sedan kan man ju fråga sig om vi inte skall ha någon form av elittour också. Men där blir ju finansieringen en ännu större och svårare fråga än när det gällde Super Six.


